.

Du är så jävla lat Elin, du si och du är så.
Vem fan är det som är lat? Va?
Nej inte fan är det jag i alla fall! Det är fan inte mitt jävla FEL att min medicin gör mig trött, att det är nogot som inte stämmer mied mig som gör att jag är trött ofta.
Jag kan inte rå för det.
Jag vill inte gå omkring och vara trött. DET ÄR INTE MITT FEL.

Det är fan jag som styr och ställer i det här huset.
Det är jag som ser till att saker blir färdigt.
Det är jag som städar undan all skit som ni slänger omkring er.

Jag vet att ingen märker eller ser det. Jag vet.
Men vafan, ska jag bara skita i allt då? Va?
Ska jag skita i att städa iordning mitt hem? Ska jag bara låta det va? Eller?
Nej jag vet inte. Ingen vet, ingen fattar.

Ni ser ju inte när jag hjälper till. Ni ser det inte.

Nej, allting är bara mitt fel hela jävla tiden.
Det är jag som inte städar, det är jag som har stökigt rum.
Jaha, stökigt rum? För att jag har halva min garderob på golvet. Och varför har jag det?
Jo det kan jag tala om, det är för att jag ite har någon fucking riktig garderob som får plats med alla mina saker.
Och vad kan man göra åt den saken?
Jo, då kan man lyfta sitt jävla arsle från TV soffan och sätta fart och göra klart vårat hus.
Då skulle jag ha en garderob. Då skulle inte vårat hus se ut som ett bombnedslag som man får hör hela tiden.
Men vem gör något åt det? Ja inte är det du i alla fall.

Jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur den här eviga smörjan.
Jag börjar tröttna nu.
Jag visste det här redan från början.

Vet inte vart jag ska ta vägen nu. Jag vill inte vara kvar här. Jag vill inte vara själv med alla dessa tankar som bara väller över mig. Jag orkar inte mer.
Nej, jag tänker inte ge upp. Men jag vill. Jag tänker inte.

Kalla mig svag, lat..kalla mig vad fan ni vill.
Men även om det inte märks på utsidan, så är det fan jag som är stark.
Det är jag som hela tiden kämpar med allt och lite till. Du har ingen aning.



Gud, hjälp mig.

Förlåt för det här osammanhängande inlägget. Men jag var tvungen att skriva av mig.
Nu vet ni nästan hur jag mår. Hur känns det? Känns det kul att veta? Ja, tänkte väl det.