.

Spela kula - Dagbok

Idag har jag gjort något som jag vet att jag kommer att ångra länge.
Jag träffade en liten kille vid torget nu i förmiddags. Jag såg hur han tittade på min stora påse fylld av kulor med avund. När jag såg hans -något mindre- påse såg jag chansen att öka på min samling.
Jag lurade i honom att spela mot mig. Vinnaren skulle få förlorarens alla kulor.
Han hade tvekat till en början, men jag ljög och sa att jag köpt alla mina, och att jag egentligen är riktigt dålig.
Som jag hade vetat hela tiden vann jag.
Pojken tittade sorgset ner i marken när han räckte över sin påse till mig.
Jag bara skrattade honom rakt i ansiktet, greppade tag i påsen och gick nöjt därifrån. Lämnade pojken gråtandes i ett av torgets hörn.
För varje steg jag tog blev påsen tyngre och jag började inse vad jag gjort.
Helt tvärt vände jag om och började springa tillbaka. Jag började fundera på en ursäkt och bestämde mig för att han skulle få en av mina bästa kulor.
En aning lugnad av att veta att allt skulle ordna sig, saktade jag ner och gick den sista biten till torget.
Men jag hade fel.
Jag kunde inte hitta pojken någonstans.
Jag frågade varenda människa som var ute om de hade sett den blonda lilla pojken med blå hängselbyxor.
Ingen kunde tala om för mig var han tagit vägen.
Fullt medveten om hur situationen såg ut började jag gå hem igen. Den här gången med skam i nacken. Nu sitter jag här och skriver ner det här som en stark påminnelse om vad jag har gjort.
Skammen som alltid kommer finnas där.

Ah. Det händer väl alla. Att man ångrar något när det är försent att rätta till det.
Mm...aja, hur som helst. Jag hittade den här texten i ett av mina gamla skrivhäften..förmodligen för svenska.

                                                               

Puss o kram, cykelram! Liny