.

Nu är det såhär! Igår va jag och mamma tillbaka på Inside team och jag fick min diagnos på ADD.
Jag har ju länge gått i funderingar i om jag skulle ha någon slags diagnos eftersom jag alltid fått kämpa lite extra i skolan, och kämpa hårt för att förstå saker.
Jag har kämpat med att känna mig efterbliven varenda dag, jag kan säga att det inte direkt har varit en rolig tid i mitt liv.

Anledningen till varför jag inte gjort en utredning tidigare är att jag inte har haft tillräckligt stöd och hjälp med min oro.
Både jag och många av mina vänner har ju funderat över om jag inte skulle ta och göra en utredning, men så fort jag vänt mig till en vuxen för att få lite hjälp och stöd så har det bara skjutits åt sidan. Vilket ledde till att jag gick hos psykolog en tid på Djurö skola. Jag hade inte behövt det, det gav mig ingenting.
Jag tycker det är helt sjukt!
Här har jag gått hela jävla livet med ADD och inte vetat något?!
Jag har gått i skolan och kännt mig efterbliven för att jag inte har förstått ordentligt, för att jag inte har kunnat börja arbeten själv. Och sen har jag gått hem och fått göra dubbelt med arbete för att fixa skolan.
Själv har jag ju trott att det väl inte är så konstigt, alla kämpar väl med skolan lixom?
Men tydligen inte på det viset jag har haft det. Hon som gjorde utredningen på mig sa att det va väldigt ovanligt och att hon var imponerad över att jag fortfarande går i skolan!
Jag har lite svårt att förstå det, för som sagt, jag har ju trott att det är helt normalt.
Men när hon säger sådär och allt, då blir jag nästan lite förbannad att jag inte fåt hjälp tidigare från min förra skola! Visst, jag vet att det är svårt att upptäcka men jag har ju ändå varit och bett om hjälp för att jag själv har kännt att det är ett problem och jag har behövt hjälp. Men neej, det har inte varit en jävel som trott mig.
Nu står jag här med papper i handen.
Jävligt lättad är jag ändå, jag är inte dum i huvudet för att jag inte förstår. Jag bara är så.

Det är klart att allt inte kommer gå på en räkmacka nu bara för att jag har papper på det. Men nu har jag ju möjlighet att få bättre hjälp och det som jag behöver. Jag ska även till läkaren och testa medicin hur det funkar. Så jag hoppas verkligen att det ska bli mycket bättre och att jag nu ska få bra hjälp.

Och så måste jag bara säga ett stort jävla TACK till min älskade vän Loou! Utan henne så tror inte jag att det skulle gått så här bra.
Hon har verkligen hjälpt mig med det här och fått mig att förstå att jag inte är dum i huvudet för att jag är på ett visst sätt, utan att det nog ligger något bakom det. Och jaa, se på fan. Så rätt hon har haft!
TackTackTack bästaste Loou! irowyou.

Nu vet jag inte alls vad jag har skrivit ens, det har bara flytit på, allt som jag tänker. Jag är lixom fortfarande i lite chocktillstånd, som jag har hållt på...herrejösses.

Men nu vet ni! Jag kände för att skriva av mig allt.

Så jaa, det är mycket på grund av det här som jag har varit deppig ganska ofta och sånt där.
Jag har det skitjobbigt just nu, och så är det bara. Jag hinner inte riktigt med allt som jag ska hinna med, jag måste ju lixom hinna leva också. Men det hinner jag inte.

Men nu ska jag sluta innan det här blir ett för långt inlägg, vilket det redan är. Hehe.
Ha det så bra!
PEACE