.

Den dåliga uppdateringen beror på sorg...mycket sorg.
Igår tog jag nog det svåraste beslutet i mitt liv. Vi bestämmde att vi skulle avliva vår älskade katt..
Vi hade inget val. Han var väldigt sjuk och hade inte mycket tid kvar, det var bara plågsamt för honom att leva.
Så vi var tvugna.

Han har varit med mig hela livet.. Legat i min säng om natten.
Natten till måndag, hans sista natt. Det var som om han visste. Han låg bredvid mitt huvud och tittade på mig hela tiden. Kelade och hade sig. Verkligen tog vara på tillfället.
I flera dagar har han tittat sådär på mig. Som om det var något han ville säga.

För dig och alla andra är det bara en katt...en vanlig katt. Men inte för mig. Han var min livskamrat. Han har varit med mig hela livet fan. Jag saknar honom, min älskade lilla Nisse.
Jag kan inte förstå att han är borta.

Jag kan inte fatta det.

Nu ska jag gå till skolan varenda dag och låtsas som om ingenting har hänt. Ha ett leende på läpparna.
Jag vet inte om jag klarar av det. Jag vill ju bara ligga hemma och gråta och skrika.
Jag vill inte att någon ska höra mig. Jag vill vara själv!

Jag vill inte visa min sorg här hemma, för då blir pappa så ledsen. Och då blir jag mer ledsen.
Jag klarar inte av att se min pappa ledsen, det är det värsta jag vet.
Det var så fruktansvärt jobbigt igår, att se honom. Han kunde inte släppa Nisse.

Nej usch, jag kan inte fortsätta skriva..jag skakar bara.


Min ögonsten, sov gott♥